När jag skriver det här ljuger jag om jag säger att tårarna inte rinner.
Året har börjat bra för min del med 6 dagar hos Ulrika och träffat gudmor idag men imorgon börjar allvaret. Min sista termin i 9:an. Jag måste få bra betyg nu så att jag kommer in där jag vill, massa nationella, lär bli en del skolarbete osv. Jag sätter press på mig själv inför den här terminen för när jag står där på skolavslutningen så vill jag kunna se tillbaka på en termin med betyg som jag kan vara stolt över. Men den här terminen handlar inte bara om press angående betyg utan det händer även en hel del roliga saker som vår klassresa, balen och mycket mycket mer. Man går bara i 9:an en gång och därför kommer jag ta vara på den här tiden.
Imorgon när jag och tjejerna börjar skolan så gör vi det för sista gången tillsammans när vi är alla. Det känns så konstigt att skriva det för i alla skolor som jag har gått i så har jag aldrig haft vänner som dom. Dom ställer alltid upp, finns alltid där, jag kan prata om det mest allvarliga med dom samtidigt som vi kan få varandra att le två sekunder senare. Vi är ett pussel som jag har skrivit tidigare, saknas en bit så är det helt omöjligt att få ihop det. Vi är fruktansvärt olika några tycker att kläder är viktigt på skolstarten medan andra tycker att det är viktigt att man bara tar sig dit. Men våra olikheter gör att vi funkar tillsammans. Precis som i "i rymden finns inga känslor;" två magneter med exakt samma sidor stöter ifrån varandra medan magneter med olika sidor klickar.
Man skulle nog kunna säga att det var en liten konflikt mellan oss igår men vi tar oss igenom det som allt annat. Det vitkigaste är att vi har varandra men vi måste även lära oss att leva utan varandra. Det blir svårt för att det är som att lära sig att leva utan luft men snart börjar vi gymnasiet och vi kommer att gå olika vägar då. Alla vi står i ett val i livet som är fruktansvärt stort men som samtidigt kan vara skrämmande för en 15/16-åring. Framtiden är viktig och man måste tänka på den. Har man äkta vänner vilket jag vet att jag har så kommer dom alltid stötta mig genom mina beslut på samma sätt som jag stöttar dom! Tillsammans får vi dagarna att gå men vi kommer att träffa nya vänner efter det här men trots det så är jag säker på att den vänskap som vi har byggt upp aldrig kommer att försvinna för den är alldeles för stark för det. Vi måste bara lära oss att lita lite mer på varandra tiden som är kvar för senaste tiden känns det som att alla inte riktigt gör det. Men om vi alla drar sitt strå till stacken så vet jag att vi får tillbaka det igen!
För att avsluta det här så vill jag bara säga tack för allt ni gör för mig! Jag kommer få problem när vi skiljs åt för då har jag ingen att fuska med eller mot men nu gör vi den här terminen till den bästa, släpper sargen och låter inget komma emellan oss! Jag älskar er! ♥
